Hoppa till innehåll

Esperanto

Esperanto lingvo

Antal modersmålstalare

Mellan 100 000 och 2-3 miljoner (ca. 100 000 talar det flytande och ca. 2-3 miljoner har studerat det)

Officiellt språk i

Endast på officiella esperanto-kongresser och träffar

Minoritetsspråk i

Esperanto-talare finns i mer än 120 länder. De är inte en officiellt erkänd minoritet någonstans.

Talas av dispora

Esperanto-gemenskapen kan liknas vid en diaspora. Esperanto-talare lever över hela världen, och har sin kultur, men ingen legal status.

Alfabet
28 bokstäver
Kasus
2
Språkkod
eo, epo
Språktypologi
{1}agglutinerande{1} med isolerande drag, fri ordföljd
Språkfamilj
Ett neo-latinskt språk
Antal dialekter
Inga dialekter

Längsta ord

administratörer av statlig skatt
det längsta ordet man hittar i en text, mend et är möjligt att skapa mycket längre ord som följer esperantos grammatiska regler, t.ex.: kontraŭkolektivismobatalantoj (“antikollektivismkämpar”), gekontraŭdelikventismospecialiĝintoj....

Märkligt ord eller fras

Ord med flera betydelser
koleg-o: kollega, kol-eg-o: gigantisk nacke
bombon-o: karamell, bomb-ono: del av bomb
kultur-o: kultur, kul-tur-o: ett torn av myggor, kult-ur-o: en uroxe som tillhör en kult
ĉarm-ul-in-o: charmig tjej, ĉar-mul-ino: vagn-mulhona

Inledning

Språket startades av Ludwig Lazar Zamenhof, som skapade grammatiken på grundlag av europeiska språk med så lite undantag som möjligt. Vokabulären baseras huvudsakligen på romanska språk,även om det finns en del ord från germanska och andra språk. Det nya språket, vars första textbok kom ut 1887, samlade en skara användare och inledde en normal process av språkutveckling inom en språkgemenskap som använde det i många miljöer och skapade en kultur associerad till språket. Två årtionden senare föddes de första barnen som talade esperanto med sina föräldrar, språkets första infödda talare. Således kan man säga att det är ett språk skapat för internationell kommunikation, som senare blev kreoliserat och nuförtiden talas av en dispora av esperanto-användare.

Språket skapades utifrån en vokabulär av Indoeuropeiska språk, med avsikten att det skulle vara lätt att lära. Av denna orsak är dess grammatik agglutinerande, en karaktäristisk egenskap för turkiska och finsk-ugriska språk, och på en djupare nivå är det isolerande, som t.ex. Mandarin och Vietnamesiska dvs. dess morfem kan användas som fristående enheter. Det har en helt regelbunden grammatik och möjliggör skapandet av en enorm mängd ord genom att kombinera ordstammar och ca. 40 fyrtio affix (t.ex. från roten san- (frisk), är det möjligt att skapa ord som: malsana (“sjuk”), malsanulo (“sjukling”), gemalsanuloj (“sjuka personer av bägge könen”), malsanulejo (“sjukhus”), sanigilo (“medicin”), saniĝinto (“person som blivit frisk”), sanigejo (“plats för att bota”), malsaneto (“krämpa”), malsanego (“allvarlig sjukdom”), malsanegulo (“mycket sjuk person”), sanstato (“hälsotillstånd”), sansento (“känslan av hälsa”), sanlimo (“hälsobegränsning”), malsankaŭzanto (“patogen”), kontraŭmalsanterapio (“terapi mot sjukdom”)…). De grundläggande ordklasserna (substantiv, verb, adjektiv och adverb) har konsekventa ändelser som gör det möjligt att alltid känna igen en ordklass. Dess regelbundenhet underlättar inlärning, och dess effektiva förmåga att skapa nya ord gör det till ett av de mest produktiva språken, med ett potentiellt obegränsat antal ord som underlättar att skapa ord för nya idéer och tillstånd. Till exempel är det möjligt att skriva en roman om bord-formade marsianer och kalla dem tablo (“bord”), tablino (“bordinna”), tablido (“avkomma till bord”)… Vi kan föreställa oss en apparat som underlättar sexlivet och kalla den sekssimpligilo (“sex-förenklare”), och en man som går baklänges (inversmarŝanto, “omvänt gående”), ett botemedel mot dogmatism (maldogmigilo, “avdogmatiserare”), etc.

Historia

  • 1878

    Den första primitiva versionen av Esperanto, som Zamenhof gav namnet Lingwe Uniwersala, färdigställs. Den skiljer sig dock avsevärt från modern Esperanto.

  • 1887

    Med hjälp av sin fru publicerar Zamenhof Unua Libro, boken som är en introduktion till modern Esperanto.

  • 1889

    Den första Esepranto-tidskriften, La Esperantisto, startas i Nurenberg, och den första Esperanto-klubben grundas.

  • 1905

    Den första Universala Kongreso (Världskongress) hålls i Boulogne-sur-Mer, med 688 deltagare.
    Fundamento de Esperanto ges ut.

  • 1908

    Universala Esperanto-Asocio, Världsorganisationen för Esperanto, grundas.

  • 1954

    UNESCO etablerar konsultativa relationer med Världsorganisationen för Esperanto. Första UNESCO-resolutionen.

  • 1985

    Andra UNESCO-resolutionen. UNESCO uppmanar FN:s medlemsstater att lägga till Esperanto i skolornas läroplaner.

  • 1987

    6000 esperantister deltar i den 72:a världskongressen i Varsava för att markera Esperantos hundraårsjubileum.

  • 2002

    lernu! lanseras – den största webbsajten för att lära sig Esperanto, gratis.

  • 2008

    Wikipedia på Esperanto – den största webbaserade uppslagsboken – når 100 000 artiklar.

  • 2009

    Det är möjligt att ta internationella Esperanto-examina på tre nivåer (B1, B2 och C1) och bli bedömd i fyra grundläggande förmågor: läsande, lyssnande, förståelse, skriftlig och muntlig kommunikation, i enlighet med det gemensamma europeiska ramverket.

  • 2012

    Google Translate lade till Esperanto som sitt 64:e språk.

Skriftsystem och uttal

  • a
  • b
  • c
  • ĉ
  • d
  • e
  • f
  • g
  • ĝ
  • h
  • ĥ
  • i
  • j
  • ĵ
  • k
  • l
  • m
  • n
  • o
  • p
  • r
  • s
  • ŝ
  • t
  • u
  • ŭ
  • v
  • z

Esperanto uttalas som det skrivs: varje bokstav har alltid samma ljud, och samma ljud uttrycks alltid med samma bokstav, och betoningen är alltid på den näst sista stavelsen. Diftonger så som aŭ, eŭ, oŭ räknas som en stavelse.

Några speciella ljud på esperanto, med svenska transkriptioner: ĉ (som i engelskans church) , ŝ = sch, ĝ = dj (som i Tadjikistan), ĥ (som i tyskans Bach), ĵ (som i franska journal).

Grammatik

Alla substantiv slutar på -o: tabl-o (bord), lamp-o (lampa), hom-o (man).

Alla adjektiv slutar på -a: bela (vacker), granda (stor), malgranda (liten).

Alla verb i infinitiv slutar på -i: havi (att ha), iri (att gå).

I presens slutar verben på -as: mi manĝas (jag äter), li manĝas (han äter), ili estas (de är), mi estas (jag är), ŝi estas (hon är).

Ändelsen för preteritum är -is: Här är några exempel li lernis (han lärde), ili estis (de var), homo estis (en man var), li manĝis (han åt).

Ändelsen -os indikerar futurum: mi lernos (jag kommer att lära), Marko sidos (Marko kommer att sätta sig).

Förutom nominativ, finns det även en ackusativ-ändelse, som används för substantiv, adjektiv och pronomen, singular och plural: -n (t.ex: Mi vidas aŭton. Aŭton mi vidas.: Jag ser bilen.)

Tack vare ackusativet är ordföljden fri.

Plural indikeras med ändelsen -j efter -o- eller -a-ändelsen: libro (bok), libroj (böcker).

Det finns ca. 40 prefix och suffix som underlättar att skapa nya ord. Ett av de vanligaste är prefixet mal-, som omvandlar ett ords betydelse till dess motsats. På så vis blir bona (bra) malbona (dåligt) och bela (vacker) blir malbela (ful).

Suffixet -ul betyder "person", så grandnazulo betyder "stornäst person". Suffixet -in skapar feminina former som t.ex. grandnazulinoj, dvs. "stornästa kvinnor".

Singular Plural
Nominativ Ackusativ Nominativ Ackusativ
Artikel (a / the) - / la - / la - / la - / la
Adjektiv (stor) granda grandan grandaj grandajn
Substantiv (varg) lupo lupon lupoj lupojn

Det finns två huvudsajter där man kan lära sig språket på nätet. www.lernu.net är en allmän sajt, medan www.edukado.net huvudsakligen riktar sig till lärare.

Wikipedia på esperanto: eo.wikipedia.org.

Tematiska ord

Konstiga eller udda traditionella ordspråk och fasta uttryck

--> -->
Tillbaka till toppen