Finska
Suomen kieli
Suomen kieli
4 994 490 varav 4 700 000 i Finland
Finland, EU
Sverige, Karelen (Ryssland)
Sverige, Estland, Norge, USA, Ryssland, Kanada
Finska är ett finsk-ugriskt språk. Tillsammans med de Samojediska språken, bildar finsk-ugriska språk den uraliska språkfamiljen. Följande figur visar den uraliska språkfamiljens historiska utveckling.
Den uraliska språkfamiljens historiska utveckling (source: http://www.regulytarsasag.hu/madartavlatbol, källa: Finnougor Kalauz. edited by Martha Csepregi. Medicina Publishing Co, 2001.)
Många människor antar att finska hör till de "de skandinaviska språken", men faktum är att finskan varken är släkt med svenska eller norska. Det enda "stora" europeiska språket som har en gemensam förfader med finskan är ungerskan. För att ge en uppfattning om hur nära detta släktskap är, kan man säga att finskan är lika nära släkt med ungerska som engelska med albanska eller ryska. Det finska språkets närmaste släktingar är de andra baltisk-finska språken: estniska, karelska, vepsiska, liviska, ingriska etc. Finsktalande kan förstå karelska och, i viss mån, även estniska. Finska är ett av de mest inflytelserika av de finsk-ugriska språken, det har officiell status i EU och har ca. 5 miljoner talare. De flesta språk som är besläktade med finskan talas i Ryssland. Många av dessa språk hotas av utrotning. Tabell 1 visar 15 besläktade ord i finska och andra finsk-ugriska språk.
Besläktade ord i den finsk-ugriska familjen.
fi | ee | ve | sa | ma | er | ud | ko | kp | ha | ma | hu | |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
öga | silmä | silm | sil’m | čalbmi | шинча | сельме | син | син | син | сэм | сам | szem |
tunga | kieli | keel | kel' | giella | йылме | кель | кыл | кыв | кыв | ньалəм | нēлым | nyelv |
hjärta | sydän | süda | südäin | válbmu | шӱм | cедей | сюлэм | сьöлöм | сьöлöм | сăм | сым | szív |
blod | veri | veri | veri | varra | вӱр | вeрь | вир | вир | вир | ўр | кēлп | vér |
galla | sappi | sapp | sap | sáhppi | шекш | сэпе | сэп | сöп | сöп | сып | восьрам | epe |
is | jää | jää | jä | jiekŋa | ий | эй | йö | йы | йи | йэк | яӈк | jég |
moln | pilvi | pilv | pil’v | balva | пыл | пeль | пилем | кымöp | пив | пăлəӈ | тул | felhő |
flod | joki | jõgi | jogi | johka | эҥep | ёв | шур | ю | ю | йŏхан | я | folyó |
(ett) bo | pesä | pesa | peza | beassi | пыжаш | пизэ | kap | пoз | пoз | тыхəл | пити | fészek |
ett | yksi | üks | üks’ | okta | ик | вейке | одиг | öтік | öти | ит | акв | egy |
två | kaksi | kaks | kaks’ | guokte | кoк | кaвтo | кык | кык | кык | кăтəн | кит | kettő |
tre | kolme | kolm | koume | golbma | кум | колмо | куинь | куим | куим | хулəм | хȳpӯм | három |
fyra | neljä | neli | nel’ | njeallje | ныл | нилe | ньыль | нёль | нёль | ньăл | нилa | négy |
fem | viisi | viis | viž | vihtta | вич | вете | вить | вит | вит | вeт | ат | öt |
Det finns tre huvudsakliga dialektgrupper: Den nordliga, östliga och västliga.
Finska dialekter
Källa: Wikimedia Commons
Jämfört med andra europeiska länder är skillnaderna mellan de finska dialekterna betydande. Den huvudsakliga gränslinjen går mellan de östliga och västliga dialekterna. De dialektala skillnaderna gäller främst fonetik och fonologi, men det finns även en del intressanta skillnader i ordförrådet. Till exempel, ordet för björkris som används vid bastu-bad är vihta i väst och vasta i de östra och norra delarna av Finsland.
Fördelning mellan vasta och vihta.
Finskan ett latinskt alfabet, med tre diakritiska tecken: ä, ö ochå. Ä och ö är vanliga, medan å endast används i svenska lånord som skål (‘skål’, vid festligt intagande av starka drycker). Finskan skiljer mellan korta och långa ljud. Detta är inte oviktigt att notera, då ett misstag i fråga om vokallängd kan ändra ett ords betydelse. Till exempel kan det vara bra att vara klar över om man vill omnämna begreppet "recession" (lama) eller djuret "lama" (laama). Det finns betydande skillnader mellan de följande grupperna av fonetiskt liknande och visuellt mycket lika ord:
Betoningen i finskan är på första stavelsen. Det är ett språk där du i grunden "skriver som du talar". Om du ser ett finskt skrivet, kan du med stor sannolikhet även uttala det korrekt. Här är en artikel på nätet om de vackraste finska orden.
Finskan är ett agglutinerande språk där ett morfem (den minsta språkenheten som är meningsbärande) står för en grammatisk innebörd. Att forma ord på ett agglutinerande språk är som att skapa ett radband av pärlor genom att en efter en trä dem på en tråd. Det finska ordet vaimollenikin går att översätta till engelska genom att använda flera ord: "till min fru också":
vaimo-lle-ni-kin
I avdelningen ovan med allmän information finns det längsta finska ordet som inte är ett ord sammansatt av flera rötter – epäjärjestelmällistyttämättömyydelläänsäkäänköhän. Även det är sammansatt av morfem och sammansatta enligt reglerna för agglutination. Ordet är dock knappast meningsfullt och betyder på ett ungefär: "inte ens på grund av bristande organisering, får man förmoda"
En annan intressant egenskap hos det finska språket är antalet grammatiska kasus. Avhängigt av metod sägs mellan 14 och 17 kasus vara i användning på finska. Sex av dem är lokativa kasus: de förmedlar att man rör sig till en plats, är på den eller rör sig bort från den. Om man vill säga att de är i huset (talo), så är formen talossa, varvid komponenten -ssa- betyder ‘i’. Suffixet -sta läggs till roten för att uttrycka ‘ut ur’, medan -on i taloon betyder ‘(in) i’. I finskan är det viktigt att skilja mellan inre och yttre lokativa kasus. Om någonting är en öppen plats (som ett bord eller ett tak), använder man kasus-ändelserna annorlunda än i de tre exemplen ovan, eftersom finskan skiljer grammatiskt på till exempel "in i" och "upp på". Katto betyder ‘tak’ på finska. Katolle används för att beskriva handlingen att komma upp på taket och katolta - gå ned från taket:
Finska lokativa kasus
Finskan är berömd för sitt förråd av onomatopoetiska ord. Ord som representerar ljud skiljer sig åt beroende på vem eller vad som åstadkommer ljuden.
att surra
att väsa
att brumma/surra/prassla
att gnälla