Franska
La langue française
La langue française
77 miljoner modersmålstalare och många fler som talar franska som andraspråk (150-220 miljoner)
Frankrike, Belgien, Schweiz, Monaco, Luxemburg, EU, Kanada, Haiti, Vanuatu och 21 länder i Afrika.
Italien, USA
Algeriet, Argentina, Australien, Kanada, Chile, Libanon, Mexiko, Marocko, Nya Zeeland, Tunisien, Uruguay
Franska talas i 29 länder, vilka utgör La francophonie, dvs. "Frankofonin" eller "den fransktalande världen". Därför finns det flera varianter av franska i Europa, Afrika, Kanada, USA och Asien. I Europa är det varianterna i Schweiz och Belgien som avviker från standarden som talas i Frankrike
Det största antalet infödda talare och andraspråkstalare finns i Afrika (ca. 115 miljoner i 31 afrikanska länder). Länderna i det tidigare franska kolonialväldet (Senegal, Algeriet, Gabon, Tunisien, Mauretanien, Elfenbenskusten etc.) använder ofta franska som en kompromiss mellan de lokala språken efter att de blivit självständiga.
Flera kreolspråk baserar sig även på franskans ordförråd, t.ex. haitiskan.
Ett antal internationella organisationer – som FN, WTO, Nato, Europarådet, Röda Korset - använder franska som officiellt språk liksom även Vatikanstaten. Alliance française har uppdraget att främja franska språket och kulturen i världen.
En karta som visar språk och dialekter i Frankrike samt gränsområdena.
Källa: Wikimedia Commons
Franska som romanskt språk har vuxit fram ur vulgärlatin, influerat av det keltiska språk som talas i Gallien (nuvarande norra Frankrike). Occitanska talades i södra delen av landet.
Den tidigaste texten är Eden i Strasbourg (Serments de Strasbourg 842).
Francis I utsåg 1539 franska till officiellt språk för administrationen, istället för Latin. Av denna orsak kom andra språk i Frankrike att undertryckas eller ignoreras.
Franska blev ett internationellt språk i Europa under Louis XIV (på 1600-talet). Det var det viktigaste språket inom diplomatin från 1600-talet fram till mitten av 1900-talet, när engelskan tog över rollen som internationellt språk.
Franska skrivs med 26 latinska bokstäver, 14 diakritiska tecken (à â ç é è ê ë î ï ô ù û ü ÿ) och två ligaturer (æ, œ).
Uttalet av språkljud görs genom muskelspänning. Den sista bokstaven i ett ord är ofta tyst. Det finns inget h-ljud. h i början av ett ord uttals ej: hôtel [otel] (hotell). Det franska uvulara r är karaktäristiskt för språket.
Ortografin är ganska komplicerad eftersom mycket mera skrivs än som uttalas. Verbböjning existerar i skrift, men i talad form särskiljs endast tre av sex former i presens. I konjugationstabellen uttalas alla singular-former likadant som tredje person plural.
Verklig franskt tal är mer komplicerat än den som lär sig språket skulle kunna tro eftersom en del konsonanter utelämnas och grupper av ord dras ihop till ett:
Je ne le sais pas (Jag vet inte det.)
Standardfranska har upp till 13 orala vokaler och 4 nasala. De så kallade schwa /ə/ vilkas uttal liknar œ utelämnas ofta (e muet). Normalt uttalas det inte i slutet av ord som i porte, men kan uttalas i poesi.
Bokstav | Exempel | Översättning |
---|---|---|
a à | patte, là | tass, där |
a â | image, pâté | bild, block |
ai, ei, è | chère, neige, faire | kär, snö, göra |
ê | rêve | dröm |
é | été | sommar |
i | livre | bok |
œ, eu | œil, jeune | öga, ung |
eu, eû | peu, jeûne | få, fasta |
e [ə] | je | jag |
o, au, eau | mot, peau, beau | ord, hud, vacker |
o | mort | död |
ou | sous | under |
u | but | mål |
Vokalerna a, o, u och i uttalas nasalt när de följs av n. | ||
an | dans | i |
on | mon | min |
un | brun | bruna |
in | vin | vin |
Franskan har även diftonger: oui (‘ja’), huit (‘åtta’), roi (‘kung’), louer (‘hyra’), ciel (‘himmel’).
Bokstav | Exempel | Översättning |
---|---|---|
b | beau | vacker |
c, s, ç | cent, sous, ça | hundra, under, detta |
c, k, q | cause, kilo, cinq | orsak, kilo, fem |
ch | chaise | stol |
d | dans | i |
f, ph | fée, photo | älva, foto |
g, j | gens, journal | folk, tidskrift |
g | garde | vakt |
l | lait | mjölk |
m | mère | mor |
n | non | nej |
gn | campagne | kampanj |
p | porte | dörr |
r | rose | ros |
t | triste | ledsen |
v | ville | stad |
x | expansion | expansion |
z | gazette | tidning |
På franska faller betoningen på sista stavelsen, men ord som uttalas tillsammans formar en rytmisk enhet (t.ex. un petit enfant = 'ett litet barn') har bara en enda betoning. Konsonanter som normalt inte uttalas, uttals ibland när de följs av en vokal (dvs. det avslutande t i petit uttalas i exemplet ovan). Detta är känt som liaison.
Franskan har förlorat latinets komplicerade böjningsmönster och konjugationer. Det finns en markör för substantiv och adjektiv i plural, även om den ofta inte uttalas. Ord och prepositioner används för att uttrycka syntaktiska relationer. Hjälpverb används för att uttrycka tempus och modus.
Franskan har två genus (maskulin artikel: le och feminin artikel: la), och adjektiv som normalt följer efter substantivet (med undantag för några korta och vanliga), kongruerar med detta vad gäller genus och numerus.
Singular
Plural
Av dessa former uttalas endast artikeln olika i singular och plural.
En del adjektiv kan ha olika betydelse beroende på om de förkommer före eller efter substantivet:
Verben har tre grupper av konjugationer avhängigt av infinitivformens ändelse (-er, -ir, -re)
parler
tala |
finir
avsluta |
mettre
ställa |
||
Presens indikativ | ||||
---|---|---|---|---|
Singular | ||||
1:a person | je parle | je finis | je mets | |
2:a person | tu parles | tu finis | tu mets | |
3:e person | il parle | elle finit | il met | |
Plural | ||||
1:a person | nous parlons | nous finissons | nous mettons | |
2:a person | vous parlez | vous finissez | vous mettez | |
3:e person | ils parlent | elles finissent | ils mettent | |
Imperfekt | ||||
Singular | ||||
1:a person | je parlais | je finissais | je mettais | |
2:a person | tu parlais | tu finissais | tu mettais | |
3:e person | il parlait | elle finissait | il mettait | |
Plural | ||||
1:a person | nous parlions | nous finissions | nous mettions | |
2:a person | vous parliez | vous finissiez | vous mettiez | |
3:e person | ils parlaient | elles finissaient | ils mettaient | |
Presens avslutad | ||||
Singular | ||||
1:a person | j’ai parlé | j’ai fini | j’ai mis | |
2:a person | tu as parlé | tu as fini | tu as mis | |
3:e person | il a parlé | elle a fini | il a mis | |
Plural | ||||
1:a person | nous avons parlé | nous avons fini | nous avons mis | |
2:a person | vous avez parlé | vous avez fini | vous avez mis | |
3:e person | ils ont parlé | elles ont fini | ils ont mis | |
Futurum | ||||
Singular | ||||
1:a person | je parlerai | je finirai | je mettrai | |
2:a person | tu parleras | tu finiras | tu mettras | |
3:e person | il parlera | elle finira | il mettra | |
Plural | ||||
1:a person | nous parlerons | nous finirons | nous mettrons | |
2:a person | vous parlerez | vous finirez | vous mettrez | |
3:e person | ils parleront | elles finiront | ils mettront | |
Presens konditionalis | ||||
Singular | ||||
1:a person | je parlerais | je finirais | je mettrais | |
2:a person | tu parlerais | tu finirais | tu mettrais | |
3:e person | il parlerait | elle finirait | il mettrait | |
Plural | ||||
1:a person | nous parlerions | nous finirions | nous mettrions | |
2:a person | vous parleriez | vous finiriez | vous mettriez | |
3:e person | ils parleraient | elles finiraient | ils mettraient | |
Imperativ | ||||
Singular | ||||
1:a person | ||||
2:a person | parle | finis | mets | |
3:e person | ||||
Plural | ||||
1:a person | parlons | finissons | mettons | |
2:a person | parlez | finissez | mettez | |
3:e person |
Franskan använder inte sammansatta ändelser utan föredrar sammansatta uttryck, så som:
Räkneorden baserar sig på det gamla keltiska systemet som använder 20 som bas. Därför är 80 quatre-vingts ('fyra gånger tjugo') och 95 är quatre-vingt-quinze ('fyra gånger tjugo plus femton'). Belgisk och schweizisk franska (liksom andra varianter) använder numera tal med tio som bas så att 95 är nonante-cinq (nittio-fem).