Inledning

Syntax behandlar språkets linjära struktur, och försöker förklara hur orden (de minsta syntaktiska enheterna) samverkar för att bilda en mening (den största syntaktiska enheten).

Enskilda ord, såväl som en menings komplexa strukturella delar kan alla beskrivas i termer av form, dvs. vad de består av, och funktion, dvs, deras roll i meningen. I meningen Den europeiska rymdorganisationen sände en sond till Mars 2003, t.ex., finns fem konstituenter, som indikerar vem som gjorde vad, med vad var och när. Den grundläggande konstituenten är verbet sände, som direkt kontrollerar argumenten för vem och vad (som kallas subjekt och objekt i syntaktisk teori) och mer indirekt tid- och plats-argumenten (som kallas adverbial). Sådana funktionella satsdelar kan ses som luckor som fylls med innehåll av varierande syntaktisk form. Således är subjektet Den europeiska rymdorganisationen inte bara ett utomordentligt alternativ till NASA, men också en grupp ord som kallas en substantivfras eftersom dess huvudord är ett substantiv, och eftersom den kan ersättas med ett substantiv, ESA, eller ett pronomen, den. Även om alla språk kan uttrycka vem-gjorde-vad-när-var, så gör de detta på väldigt olika sätt i fråga om satsdelarnas ordningsföljd (Typologi).

Strukturella syntaktiska representationer

De flesta moderna syntaktiska teorier använder trädstrukturer för att beskriva syntaktiska relationer, antigen mellan satsdelar (generativ grammatik) eller mellan tecken/ord (dependensgrammatik).

Generativ grammatik (eller frasstrukturgrammatik FSG) kallas så eftersom den gör det möjligt att generera meningar genom att iterativt (upprepat) gruppera konstituenter (fraser), baserat på omskrivningsregler:

((He) (said) (ESA (would launch) (a (space probe) ((called) (Mars Express))) (in 2003))
Han sa att ESA skulle skicka upp en rymdsond vid namn Mars Express år 2003.

Ett motsvarande dependensträd skulle se ut så här:

Syntaktiska ytmarkörer

På ytnivån kan syntaktisk funktion markeras med morfologiska egenskaper (morfologi), såsom affix, med ordföljd eller genom separata funktionsord (såsom prepositioner/postpositioner i europeiska språk, eller efterställda partiklar i japanska).

syntaktisk funktion subjekt predikat indirekt objekt/dativobjekt direkt objekt indirekt objekt/prepositionsobjekt predikat
kasus nominativ dativ ackusativ
tyska Das Kind hat dem Hund Wasser gegeben
Esperanto La infano donis akvon al la hundo
engelska The child gave water to the dog
japanska kodomo ga mizu o inu ni yarimashita

Syntetiska språk (morfologi) markerar inte bara relationerna mellan konstituenter, utan tillhandahåller även ofta en synlig länk mellan orden inom en konstituent. Det bästa exemplet på detta är kongruens, där alla ord inom en substantivfras delar samma numerus, genus och kasus (se till exempel Lingvopedias substantiv-tabeller för slovakiska, tyska etc.) Den portugisiska substantivfrasen as novas casas (de nya husen), till exempel, uppvisar explicit kongruens både vad gäller numerus (plural) och genus (femininum) för alla sina tre konstituerande ord. Emellertid, och just eftersom kongruens är ett så grundläggande koncept, är avsaknaden av sådan information tillåten så länge som åtminstone ett av orden har kvar den nödvändiga informationen. Således är kasus i en tysk substantivfras mer synligt i artikeln än i substantivet (der Hund, des Hundes, dem Hund, den Hund), och engelska markerar bara plural på substantiv, inte på adjektiv eller artiklar.

Djupstruktur

På en djupare nivå representerar syntaktisk struktur strukturen hos ett yttrandes innebörd (semantik). Till exempel aktiv och passiv, är två sätt att uttrycka samma underliggande påstående. Således bevaras orsakssambandet mellan jordskalv och tsunamis även när tsunamis görs till subjekt i meningen:

1. lucka för argument Huvudord i verbfras 2. lucka för argument
Aktiv Earthquakes may cause tsunamis
Syntaktisk funktion Subjekt Predikat (aktiv) Objekt
Semantisk roll ORSAK EFFEKT
Passiv Tsunamis may be caused by earthquakes
Syntaktisk funktion Subjekt Predikat (passiv) Adverbial (passiv agent)
Semantisk roll EFFEKT ORSAK

Det är fortfarande oklart om språklig struktur, på någon nivå, direkt reflekterar kognitiva processer, men det är känt att människor har ett speciellt syntaktiskt hjärncentrum, Brocas område, i den motoriska delen av frontalloben. Denna del av hjärnan är skild från Wernickes område, som hanterar sammankopplingen av ljud och innebörd, och är beläget i tinningloben, där hörselintryck behandlas. Patienter som lider av hjärnblödning i Brocas område talar i telegram-stil, genom att helt enkelt kedja samman substantiv utan funktionsord eller syntaktiska träd, men resultatet är meningsfullt. Omvänt producerar Wernicke-patienter syntaktiskt flytande nonsens.

Det kan dock mycket väl vara just flytande nonsens som skiljer mänskligt tal från primaternas tal. Bonobo-chimpanser, i synnerhet, är kapabla att lära sig teckenspråk, förstå komplexa muntliga frågor och även kombinera ord på kreativa sätt (var snäll öppna skynda = var snäll att öppna [det] snabbt). Men de har bara en mycket rudimentär syntaktisk förmåga (Wernicke-stil) och utför inte transformationer såsom frågor.