Fonetik och fonologi

Fonetik är den gren av lingvistiken som studerar ljudet av mänskligt tal. Termen används också för teckenspråk, där den studerar gestuell och visuell komposition av tecken.

Fonetiken är inriktad på fysisk produktion, överföring och uppfattning av ljud. Fonologi, å andra sidan, handlar om ljudmönster inom ett språk. Här är fonem av avgörande betydelse. Fonem är perceptuella enheter som utgör byggstenarna i ett språks (talade eller tecknade) ord.

Transkription

Fonetisk transkription är ett sätt att återge de ljud som förekommer i mänskliga språk oberoende av hur de skrivs. Det mest kända systemet är det internationella fonetiska alfabetet (IPA), som till största delen bygger på det latinska alfabetet och som kan transkribera funktioner i tal som t.ex. konsonanter, vokaler och suprasegmentella funktioner. Det togs fram av International Phonetic Association för att vara en standardiserad representation av mänskliga språkljud. IPA används av lexikografer, studenter och lärare i främmande språk, lingvister, talspråkspatologer, sångare, skådespelare, skapare av konstruerade språk, och översättare.

IPA:s officiella tabell från 2005 (licens: CC-BY-SA)

Förhållandet mellan foner och fonem

Foner är det mänskliga talets grundläggande ljudenheter; fonem är den grundläggande ljudenheten för specifika språk. Ett fonem är en abstrakt enhet för ett givet språk och omfattar ett antal olika foner. Detta avspeglas i olika nivåer av transkription. Syftet med fonetisk transkription (oftast inom hakparentes) är att transkribera ljud (foner), så att den exakta artikulationen registreras, medan fonematisk transkription (vanligtvis avgränsad med snedstreck) transkriberar ord utifrån hur de kategoriseras i ett givet språk. Gränsen mellan fonematisk och fonetisk transkription är inte alltid tydlig – finfonetisk transkription fångar fler ljudvariationer, medan grov fonetisk transkription fångar bara de mest märkbara funktionerna och överlappar med fonematisk transkription.

Till exempel kan ett vanligt uttal av det engelska ordet "red" finfonetiskt transkriberas som [ɹ̠ʷɛd], där [ɹ] står för det amerikanska "r" (en alveolar approximant), minustecknet under visar att det är tillbakadraget (produceras längre bak i munnen än vanligt) och [ʷ] signaler labialisering (läpparna är något rundade). En grövre transkription kan vara bara [ɹʷɛd] (ingen markering av retraktion) eller ännu grövre [ɹɛd], men den fonematiska transkriptionen skulle vara bara /red/, som inte visar de olika möjliga varianterna av /r/.