Intressanta detaljer

Ord med bara konsonanter

Ett drag i slovakiskan är förekomsten av syllabiska (stavelsebärande) l och r och deras långa motsvarigheter, ĺ og ŕ. Detta leder till att man finner stavelser som tycks sakna vokaler, men som ändå är lätta att uttala för de som talar språket som modersmål.

Ordet štvrť (fjärdedel) är speciellt användbart, eftersom det kan användas i sammansatta ord. štvrťstoročie (ett kvarts århundrade), štvrťstrana (en fjärdedels sida) och štvrťhrsť (en fjärdedels handfull) är några av de längsta orden dokumenterade i korpusar.

Eftersom i imperativ form ibland endast består av rotmorfemet, finns det ett antal imperativa verbformer som endast innehåller konsonanter:

Det finns en mening som traditionellt används för att demonstrera stavelsebärande "r" (gemensamt med tjeckiska):

Exemplet kan dock förbättras lite genom att använda ett verbprefix och ändra det sista ordet och sammansättningen štvrť:

Eller, med en mer realistisk imperativ (vrč) och en tilltalsform:

Om man leker lite med sammansättningsmöjligheterna, kan man också bilda former som de följande (det är dock inte känt om de har använts någon gång):

Ord som är svåra att uttala

Historia

Dialekter

Att slovakiska och tjeckiska är nära släkt är väl känt. Deras ömsesidiga begriplighet brukar omväxlande jämföras med Italienska/Napolitanska, Portugisiska/Galiciska, Norska/Svenska och liknande näraliggande språkpar. Skillnaden är kanske större än Serbiska/Kroatiska och brittisk/amerikansk engelska, men mindre än tyska/nederländska eller ryska/ukrainska. Ett annat språk som ligger nära slovakiskan är polskan, men här är skillnaderna större och den ömsesidiga begripligheten är begränsad.

Det finns en dialektal kontinuitet från från Tjeckien till dialekterna i östra Slovakien, med övergångsdialekter som liknar på rusinska (Lemko) och polska (Góral). De väst- och östslaviska dialekterna är därmed förbundna av en kedja av ömsesidig begriplighet, och man kan klassificera dem som en del av ett nord-slaviskt dialektalt kontinuum. En hypotetisk resenär som startar i längst västerut i Tjeckien, i staden Aš, och därefter stannar i var och en av de följande byarna och städerna, kommer att märka att den lokala dialekten särskiljer sig lite, men fortfarande är nära besläktad med föregående dialekt. Och genom att fortsätta på detta sätt kan vår resenär anlända i Vladivostok, utan att hitta några klara språkliga gränser längs resvägen - trots att det östligaste och det västligaste språket skiljer sig mycket åt.

Länkar