Svenska
Svenska
Svenska
9 miljoner
Sverige, Finland, EU, Nordiska rådet
USA, Storbritannien, Kanada, Estland, Argentina, Brasilien
Det finns inga skarpa dialektgränser mellan de skandinaviska språken, och skillnaderna mellan danska, svenska och norskt bokmål är så små att med lite träning och tålamod, är språken ömsesidigt begripliga, speciellt i skriftlig form. Därför talar skandinaver i blandade sällskap sina egna språk, snarare än något gemensamt lingua franca. I detta perspektiv kan svenskan fungera som en bro mellan Finland och de övriga skandinaviska språken, eftersom svenskan har officiell status som minoritetsspråk i Finland. Men trots de historiska kulturella banden, föredrar de flesta finländare engelska framför svenska, vid kommunikation med sina nordiska grannar.
Slaveri och livegenskap förbjuds
Stockholms blodbad
30-åriga kriget
Stora nordiska kriget
1 miljon emigrerar till USA
Stavningsreform 1906. Finland självständigt 1917
Efter en omfattande stavningsreform 1906, är det svenska skriftspråket ganska fonetiskt, vilket underlättar för barn att lära sig läsa, och svårare för utlänningar att känna igen internationella ord så som pjäs (från franska pièce, 'folder', 'broschyr'). Förutom de 26 vanliga latinska bokstäverna, använder modern svenska tre typiska skandinaviska bokstäver: 'å' – en variant of 'a', och omljudsbokstäverna 'ä' and 'ö'.
Urnordiska och fornnordiska skrevs med runor (äldre respektive yngre futharkiska alfabetet)
Äldre Futhark | Yngre Futhark | Latinska bokstäver | IPA |
---|---|---|---|
ᚠ | ᚠ | f | /f/ |
ᚢ | ᚢ | u | /u(ː)/ |
ᚦ | ᚦ | þ | /θ/, /ð/ |
ᚨ | ᚨ | a | /a(ː)/ |
ᚱ | ᚱ | r | /r/ |
ᚲ | ᚴ | k | /k/ |
ᚷ | - | g | /ɡ/ |
ᚹ | - | w | /w/ |
ᚺ ᚻ | ᚼ | h | /h/ |
ᚾ | ᚾ | n | /n/ |
ᛁ | ᛁ | i | /i(ː)/ |
ᛃ | - | j | /j/ |
ᛇ | ᛅ | ï / æ | /æː/ |
ᛈ | - | p | /p/ |
ᛉ | - | z | /z/ |
ᛊ | ᛋ | s | /s/ |
ᛏ | ᛏ | t | /t/ |
ᛒ | ᛒ | b | /b/ |
ᛖ | - | e | /e(ː)/ |
ᛗ | ᛗ | m | /m/ |
ᛚ | ᛚ | l | /l/ |
ᛜ ᛝ | - | ŋ | /ŋ/ |
ᛟ | - | o | /o(ː)/ |
ᛞ | - | d | /d/ |
- | ᛦ | R | /R/ |
Svenska språket har två genus, utrum och neutrum. Liksom engelskan, har svenskan förlorat alla kasus-markeringar utom genitiv-s, som ibland betraktas som en possessiv-markör snarare än en kasus-markör. Vidare böjs svenska verb varken i person eller numerus. Dock finns böjningar för genus (adjektiv) och numerus (substantiv och adjektiv) kvar. Det finns även en enklitisk bestämd artikel som gör sakerna mer komplicerade för substantiv:
Obestämd singular | Bestämd singular | Obestämd plural | Bestämd plural | |
---|---|---|---|---|
Utrum, -a | flicka | flickan | flickor | flickorna |
Utrum, annan | stol | stolen | stolar | stolarna |
växt | växten | växter | växterna | |
Neutrum, slutar på vokal | äpple | äpplet | äpplen | äpplena |
Neutrum, med konsonant | barn | barnet | barn | barnen |
Oregelbunden | man | mannen | män | männen |
Svenskan markerar bara två tempus med böjningar: presens (-r) och dåtid (-de/-te). En speciell supinumform(-it) används med hjälpverbet ha för att skapa en perfektiv förfluten form som implicerar relevans vid taltidpunkten: han har tagit det (he has taken it). Framtid uttrycks med hjälpverbet ska plus infinitiv: han ska arbeta.
Den normala ordföljden på svenska är subjekt-verb-objekt. Inom syntaktiska grupper placeras lätt material (artiklar, determinativa pronomen, adjektiv, adverb) till vänster, medan tungt material (underordnade satser och prepositionsfraser) placeras till höger.
Svenska språket kan skapa ord genom sammansättning, t.ex. regionutvecklingssekretariatet, så det svenska ordförrådet är, teoretiskt sett, obegränsat. Svenskan har exporterat en del ord till engelska, mestadels ätbara ting, en del av dem mer ätbara (lingon(berry)), andra mindre (surströmming), men även vetenskapliga termer som angström (en tiondels nanometer) eller tungsten (bokstavligt "tung sten"). Grammatiskt intressant är suffixet "-is", som används för att skapa nya kulturella termer från andra ordstammar: dagis (dag-is, kortform av "daghem"), kompis (kortform av "kompanjon"), godis (god-is, kortform av "godsaker"), postis (post-is, brevbärare), kändis (känd-is, person som är känd) och kändisens motsats, doldis (dold-is, person som förtjänar att vara känd, men är okänd).
Förutom språkliga skillnader, så vittnar de svenska dialektgränserna även om Sverige som ett imperium och ett framväxande rike. Således är finlandssvenska (inklusive Åland) och den så gott som utdöda estlandssvenskan lämningar från svenska bosättningar och administration, medan sydsvenska talas i tidigare danska territorier, och har behållit danska drag (såsom konsonantskifte från p, t, k inuti ord till b, d, g).
Källa: Wikimedia Commons