Italienskans inflytande

Italienska är det officiella språket i Italien och ett av de officiella språken i EU, samt ett minoritetsspråk i två andra EU-länder. Det är ett av de största språken i unionen, vid sidan om Tyska, engelska och spanska. Det är inte et internationellt språk som engelska, franska eller spanska, men det är utbrett i Medelhavsområdet och är ett av de mest populära främmande språken i världen att lära sig. Att behärska det är oumbärligt för historiker och musiker, särskilt när det gäller opera. Det är mycket viktigt för den internationella gastronomin i hela världen. Italienskan har influerat nästan alla språk i världen, särskilt inom de nämnda områdena. Ord och uttryck som sfumato, fresco, villa (inom konst och arkitektur), concerto, ballerina, allegro, baritone (inom musik), motto, novel, notturno (litteratur) eller spaghetti, espresso, pizza, pasta, men även zero, lava, volcano och neutrino (inom vetenskap) är bara några få av de tusentals som har kommit in i alla europeiska språk. Det vittnar om den dominerande ställning italiensk kultur haft i europeisk historia, från den romerska tiden och Renässansen fram till vår tid. Franska har lånat runt 3000 ord från italienska. Granndialekterna i Frankrike, Kroatien och Slovenien har stora influenser från de italienska och maltesiska språken. Vi skall heller inte glömma bort att italienska är Vatikanstatens arbetsspråk och därmed har en viktig roll i hela den katolska världen.

Grammatik

Italienskan har förlorat latinets kasusböjning, utom för personliga pronomen: (io, me – jag, mig) och har två genus, med kongruens mellan artiklar adjektiv och substantiv. Genus visas antigen genom artikeln eller ordändelsen: un ragazzo buono (en bra pojke), una ragazza buona (en bra flicka). Bara personliga pronomen böjs. En typisk egenskap hos artikelförändring är deras sammanslagning med prepositioner: del, dello, dell‘, dei, degli, della, delle etc.

Italiensk ordbildning undviker alltid sammansatt ord. Den vanliga ordföljden är SVO och adjektiv följer substantiv: una casa grande (ett stort hus).

Verbs böjs i person och numerus och kongruerar med subjektet. Italienskan har många orgelbundna verb. Dessa verb tillhör tre (eller fyra) olika kategorier avhängigt av infinitiv-ändelse (-are, -ere, ire, -isco: parlare, credere, partire, finire, finisco). Här är en överblick över regelbunden verbböjning av verb i den första gruppen:

Italienska och Italiens språk

Den språkliga variationen i Italien är faktiskt större än den samlade variationen i övriga länder med romanska språk. Standarditalienskan är på många sätt närmare spanska eller portugisiska än Piedmontesiska eller Napolitanska. De piedmontesiska dialekterna är på en del sätt närmare provencalska och franska än italienska. Andra viktiga lokala språk – venetianska, emilianska, romagnolianska, lombardiska, genuesiska-liguriska, napolitanska, sicilianska – är oberoende avknoppningar från vulgärlatin (folklig latin), således dialekter av latin och inte av Toskansk italienska, som ligger till grund för standarditalienska. Det är således mer korrekt att tala om språk i Italien än om italienska dialekter, eftersom vart och ett av dessa lokala, eller vernakulära, språk har dialekter och en del av dem har ett skriftspråk och även ofta en rik litteratur.

Toskanskan anses fortfarande vara den "renaste" av alla italienska dialekter, eftersom den liknar det ursprungliga eller klassiska latinet mest. Den mest inflytelserika språkliga formen kallas ofta Lingua toscana in bocca Romana: Toskanskt språk i Romersk mun. Ändå var det inte förrän på 1800-talet, som det språk som talades av bildade toskanare, spreds och blev en ny nations språk. Italiens enande år 1861 hade en djupgående inverkan inte bara på den politiska scenen men resulterade även i en djupgående social, ekonomisk och kulturell omvandling. Med obligatorisk skolgång ökade läskunnigheten och många talare övergav sin ursprungliga dialekt till förmån för det nationella språket, eller utvecklade en lokal dialekt eller variant av standardspråket (Italiano populare), färgat av de lokala infödda.

Källa: Wikimedia Commons