Hoppa till innehåll

Lettiska

Latviešu valoda

Antal modersmålstalare

ca. 1,7 miljoner

Officiellt språk i

Lettland, EU

Talas av dispora

USA (100 000), Irland (50 000), Storbritannien (40 000), Canada (28 000), Brasilien (25 000), Ryssland (20 000), Australien (20 000), Nya Zeeland (20 000), Litauen, Estland, Ukraina, Belgien

Alfabet
33 bokstäver
Kasus
7
Språkkod
lv, lav
Språktypologi
Flekterande , SVO
Språkfamilj
Indo-europeiskt, baltisk-slaviska grenen, baltiska gruppen, östbaltiska underindelningen
Antal dialekter
tre dialekter: Tamiska, centrallettiska (grunden för det litterära språket) och höglettiska.

Längsta ord

moturs rörelseriktning

Märkligt ord eller fras

som en tetraeder
det är mycket svårt att uttala
ingång
har på sätt och vis inga konsonanter

Historia

Lettiska är ett av två levande språk som tillhör den östbaltiska språkfamiljen. Till skillnad från litauiskan har lettiskan bara behållit ett fåtal arkaiska former.

Forskning visar att de lettiska språken hade separerats från de andra Indo-europeiska språken på 1000-talet f.Kr. De östliga baltiska språken skiljdes från de västbaltiska (eller helt enkelt baltiska) ca. 5:e århundradet f.Kr. Skillnaden mellan litauiska och lettiska började uppträda efter 800-talet. De förblev dock dialekter av samma språk under lång tid.

Grammatik

Ordföljden i meningar är fri och avhänger av vilket ord som är mest betydelsefullt i meningen. Till exempel meningen "Det finns vatten i glaset" sätts samman så här Glāzē ir ūdens, och "Vattnet är i glaset" – så här: Ūdens ir glāzē. Lettiskan har inga artiklar, men adjektiv kan vara bestämda eller obestämda.

Lettiska substantiv har genus, numerus och kasus. Det finns sju kasus:

Maskulinum Femininum
Singular
Nominativ Draug-s
vän
Vēj-š
vind
Kuģ-is
skepp
Liep-a
lind
Pas-e
pass
Genitiv Draug-a Vēj-a Kuģ-a Liep-as Pas-es
Dativ Draug-am Vēj-am Kuģ-im Liep-ai Pas-ei
Ackusativ Draug-u Vēj-u Kuģ-i Liep-u Pas-i
Instrumentalis Draug-u Vēj-u Kuģ-i Liep-u Pas-i
Lokativ Draug-ā Vēj- ā Kuģ-ī Liep- ā Pas-ē
Vokativ Draug-s! Vēj-š! Kuģ-i! Liep-a!
Plural
Nominativ Draug-i Vēj-i Kuģ-i Liep-as Pas-es
Genitiv Draug-u Vēj-u Kuģ-u Liep-u Pas-u
Dativ Draug-iem Vēj-iem Kuģ-iem Liep- ām Pas-ēm
Ackusativ Draug-us Vēj-us Kuģ-us Liep- as Pas-es
Instrumentalis Draug-iem Vēj-iem Kuģ-iem Liep- ām Pas-ēm
Lokativ Draug-os Vēj-os Kuģ-os Liep- ās Pas-ēs

Adjektiv böjs i genus, numerus och kasus i kongruens med substantivet de modifierar.

En speciell egenhet hos lettiska adjektiv är att de har full och kort form.

Lettiska verb böjs i huvudform, tempus (presens, preteritum och futurum), modus, samt person och numerus. Verb har även många participformer.

Exempel med particip:

  • ziedošs koks
    blommande träd
  • noziedējis koks
    överblommat träd
  • lasāma grāmata
    boken som håller på att läsas
  • izcepta maize
    gräddat bröd
  • viņš iet domādams
    han går medan han tänker

Skriftsystem och uttal

Det moderna lettiska alfabetet har 33 bokstäver.

  • a
  • ā
  • b
  • c
  • č
  • d
  • e
  • ē
  • f
  • g
  • ģ
  • h
  • i
  • ī
  • j
  • k
  • ķ
  • l
  • ļ
  • m
  • n
  • ņ
  • o
  • p
  • r
  • s
  • š
  • t
  • u
  • ū
  • v
  • z
  • ž

Lettiska vokaler kan vara långa eller korta. Både korta och långa vokalljud är oberoende och kan vara betydelseskiljande mellan ord och ordformer, t.ex: kazas – getter, kāzas – bröllop, kase – kassa, kasē – i kassan. Såväl betonade som obetonade vokaler uttalas på samma sätt. Vokallängden markeras i modern lettiska med ett streck över bokstaven: ā, ē, ī, ū.

Diftonger: ai, ei, ui, o [uo], au, ie. Semi-konsonanten j efter vokaler kan skapa diftonger, till exempel: klajš [klaiʃ] “öppen”, zvejnieks [zveinieks] “fiskare”, šuj [ʃui] “sy”. Konsonanten v kan också skapa diftonger: tev [teu] “till dig”.

På lettiska står bokstäverna Ļ ļ, Ņ ņ, Ķ ķ, Ģ ģ för fyra mjuka konsonanter. När tonande konsonanter kommer omedelbart före tonlösa uttalas de tonlöst. Konsonanter som avslutar ord: -ds (gads = år) och -ts (lakats = handduk) uttalas vanligen [ts], -žs (spožs = ljus), -šs (svešs = främmande) som “sh”. Tonande konsonanter i slutet av ord uttalas alltid tonande.

Lettiska har, med några få undantag, alltid betoningen på första stavelsen. Det finns tre sorters toner: jämn (stieptā), fallande (krītošā) och bruten (lauztā intonācija). Till exempel, loks ([luõks], vårlök), loks ([lùoks], båge), logs ([luôgs], fönster).

Lettiska konsonanter kan vara tonande eller tonlösa, hårda eller mjuka och har även olika egenskaper utifrån plats och artikulation.

Dialekter

Lettiskan har tre huvuddialekter:

Språklig etikett

Hövligt tilltal skapas genom att använda pronomen i plural, andra person och motsvarande verbformer Jūs (“You”).

Ett formellt hövligt tilltal bildas genom använda en persons efternamn i genitiv och orden kungs (herr) or kundze (fru), for example: Kļaviņa kungs, Liepas kundze. Samma konstruktion används för att tilltala personer i överordnad ställning, till exempel: prezidenta kungs, ministres kundze.

"Singularformen av "du" används vanligen när man tilltalar föräldrar. Pluralformen används fortfarande på landsbygden. Förnamn används i mer informella situationer, efternamn – i mer formella.

Intressant nog saknar det lettiska språket starka svordomar. De som känner ett behov av att svära är hänvisade till lettiska pejorativ som īkstoņa (“gnällspik”) eller det överflöd som finns i ryska eller engelska.

Tematiska ord

Konstiga eller udda traditionella ordspråk och fasta uttryck

Tungvrickare

Tillbaka till toppen