Interlingvistik behandlar former av kommunikation, problem och lösningar i samband med den språkliga aspekten av internationell kommunikation. Internationell kommunikation sker mellan personer eller grupper med olika språk och kulturell bakgrund. Fältet Interlingvistik, i vid bemärkelse, omfattar:

  • världsspråk, dvs. etniska språk som fungerar som "lingua franca" (gemensamma språk/brospråk)
  • språk som uppkommit spontant vid internationell kommunikation på lokal nivå: pidgin och kreol samt
  • språk skapade i detta syfte: internationella hjälpspråk, vilka även kallas planspråk

I en snäv bemärkelse, studerar man inom Interlingvistik planerade språks historia, struktur, samt hur de skapats och används. Interlingvistiken är nära besläktad med områden som språkfilosofi, språkplanering och -modellering.

Medvetna insatser för etniska språk sker på flera olika nivåer (det kan handla om att reformera ortografi och grammatik, såväl som att modernisera ordförråd, eller standardisera språkbruk). I språkplanering ingår även återupplivning av språk (t.ex. modern hebreiska) samt planering av nya språk. Som en följd av detta, kan såväl naturliga som planerade språk placeras på en skala mellan ytterligheterna av ett tänkt fullständigt orört naturligt språk och ett helt konstgjort språk.

Illustration av den gradvisa övergången från naturligt till artificiellt

  • Idealiskt naturligt språk

  • Koreanska, japanska

  • Ungerska

  • Norska

  • Modern hebreiska, indonesiska

  • Esperanto, Novial, Ido

  • Volapük

  • Solresol

  • Leibniz' språk

  • Artificiellt språk, logikspråk, programmeringsspråk

Planspråk kan vara antigen a priori eller a posteriori.

Det mest utbredda planspråket är Esperanto, ett alternativt verktyg i internationell kommunikation med användare i hela världen. Esperantologi eller esperantostudier som en del av Interlingvistik behandlar olika aspekter av det internationella språket Esperanto.