Hoppa till innehåll

Turkiska

Türk dili

Antal modersmålstalare

mer än 70 miljoner

Officiellt språk i

Turkiet, Cypern

Minoritetsspråk i

Makedonien, Rumänien, Bosnien och Hercegovina, Grekland, Irak, Kosovo

Talas av dispora

Tyskland, Frankrike, Nederländerna, USA, Österrike, Saudiarabien, Schweiz, Australien, Sverige, Ryssland, Danmark, Storbritannien, Kanada, Belgien, Bulgarien, Italien, Azerbajdzjan ...

Alfabet
Latin, 29 bokstäver, varav 21 konsonanter och 8 vokaler
Kasus
6
Språkkod
tr, tur
Språktypologi
agglutinerande , vokalharmoni , pro-drop , SOV
Språkfamilj
Oghuz-grenen av de turkiska språken
Antal dialekter
Antalet dialekter är ej känt

Längsta ord

decentralisering

Märkligt ord eller fras

Som om du skulle tillhöra dem vilka vi kanske inte på ett enkelt sätt kan göra om till en som gör misslyckade saker.
Det längsta möjliga ordet (med alla suffix) består av 70 bokstäver.

Inledning

En populär turkisk uppfattning är att det finns ett gemensamt turkiskt språk (Türkçe) som består av flera dialekter (lehçe), så som kazak-turkiska (Kazak Türkçesi), uzbek-turkiska (Özbek Türkçesi) och Turkiet-turkiska (Türkiye Türkçesi). Enligt denna uppfattning, som inte delas av de flesta lingvister, är turkiska (i betydelsen det gemensamma turkiska språket) ett av världens mest utbredda språk, med mer än 200 miljoner talare.

Skriftsystem och uttal

  • a
  • b
  • c
  • ç
  • d
  • e
  • f
  • g
  • ğ
  • h
  • ı
  • i
  • j
  • k
  • l
  • m
  • n
  • o
  • ö
  • p
  • r
  • s
  • ş
  • t
  • u
  • ü
  • v
  • y
  • z

det latinska alfabetet introducerades 1928. Tidigare skriftsystem så som runskriften, ujgurisk eller arabisk skrift motsvarar inte det moderna turkiska alfabetet, som består av 21 konsonanter och 8 vokaler. Det finns inga långa vokaler eller diftonger. Målet med Atatürks språkreform var att skapa en närmare förbindelse mellan skrift och tal: Benim adım Mustafa [benim adɯm Mustafa] (‘My name is Mustafa’).

En av turkiskans mest karaktäristiska egenskaper är vokalharmoni, inklusive oppositionerna:

  • främre eller bakre: temizleyeceğim (jag kommer att städa)
  • låg eller hög: ısıtıcı (värmeapparat)
  • rundad eller orundad: görüşürüz (ser dig)
Främre Bakre
Orundad Rundad Orundad Rundad
Hög -o i ü ı u
Låg -o e ö a o

Till exempel yttrandet görüşürüz (vi ses, bokstavligt: vi kommer att se varandra) består av stammen gör- (se) och tre olika suffix, vart och ett med fyra olika versioner: -ış/iş/uş/üş (reciprokativ) -ır/ir/ur/ür (aorist) -ız/iz/uz/üz (1:a person plural). Vokalerna i suffixen ändrar sig avhängigt av stamvokalen. Om samma sekvens av suffix läggs till olika rötter, producerar de olika versioner:

  • al- (ta): alışırız (vi kommer att vänja oss)
  • sev- (älska): sevişiriz (vi kommer att älska med varandra)
  • konuş- (tala): konuşuruz (vi kommer att tala)

Grammatik

Till skillnad från de flesta europeiska länder, är turkiska ett agglutinerande språk. Detta betyder att grammatiska suffix adderas till en oföränderlig ordstam. Varje suffix har sin egen grammatiska mening. Fler än ett suffix kan adderas till ordet, som i exemplet nedan:

  • ev
    hus
  • evler
    hus (i plural)
  • evlenmek
    att gifta sig
  • evim
    mitt hus
  • evlerim
    mina hus
  • evlendik
    vi gifte oss
  • evimde
    i mitt hus
  • evlerimde
    i mina hus
  • evlendirecekler
    de kommer att gifta bort

Det finns inget genus i turkiska, så ordet arkadaş (vän) kan användas om både män och kvinnor. Det finns ingen bestämd artikel, men räkneordet bir (en) kan användas som en obestämd artikel. Plural indikeras med suffixet -lar/ler (avhängigt av vokalharmonin), som i evler ([flera] hus) and atlar (hästar). Det finns sex kasus på turkiska: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, lokativ, ablativ. Suffixens vokal avhänger av vokalharmonin:

hus häst doktor skådespelare
Nominativ
Genitiv
Dativ
Ackusativ
Lokativ
Ablativ

Verbformer följer mönstret stam-aspekt/tempus-personligt suffix, till exempel oyna-dı-m (jag spelade). Negation uttrycks genom att lägga till det negativa suffixet -ma/me efter stammen, till exempel oyna-ma-dı-m (jag spelade inte). För frågor, används partikeln mı/mi/mu/mü, till exempel oynadım mı? (spelade jag?). Det finns fem grundläggande tempus i turkiskan: presens, futurum, aorist, preteritum och preteritum inferentialis. Det sista av dessa, även kallat återberättat förflutet, används för att beskriva situationer som talaren bara hört om, och som talaren med andra ord inte själv kunnat konstatera om de inträffat eller ej, till exempel Ali evlenmiş (det sägs att Ali har gift sig).

yapmak (att göra)

Singular Plural
1:a person 2:a person 3:e person 1:a person 2:a person 3:e person
Presens yapıyorum yapıyorsun yapıyor yapıyoruz yapıyorsunuz yapıyorlar
Futurum yapacağım yapacaksın yapacak yapacağız yapacaksınız yapacaklar
Aorist yaparım yaparsın yapar yaparız yaparsınız yaparlar
Dåtid, definitiv yaptım yaptın yap yaptık yaptınız yaptılar
Dåtid, förmodad yapmışım yapmışsın yapmış yapmışız yapmışsınız yapmışlar

Ordbildning och ordförråd

Oföränderliga ordstammar utgör grunden för ordförrådet.

  • sev-
    älska, gilla
  • sevmek
    att älska, att gilla
  • sevişmek
    att älska (med ngn)
  • sevinmek
    att glädjas
  • sevinç
    glädje
  • sevindirici
    glädjerik
  • sevgi
    kärlek, tillgivenhet
  • sevgili
    älskade, älskling
  • sevimli
    älskvärd
  • sevecen
    tillgiven
  • sevici
    lesbisk

Reduplikation i turkiskan

Reduplikation är mycket populärt för att intensifiera ett ords innebörd på turkiska. Det finns flera typer:

  • genom repeterade affix: beyaz (vit) - bembeyaz (mycket vit), mavi (blå) - masmavi (mycket blå)
  • genom att repetera samma ord: parça (del) - parça parça (i delar), yavaş (långsamt) - yavaş yavaş (långsamt, mycket långsamt)
  • genom att upprepa samma ord, med det inledande ljudet utbytt mot m: kahve (kaffe) - kahve mahve (kaffe och liknande drycker), çanta (väska) - çanta manta (väskor och liknande saker)
  • genom att lägga till ett liknande ord: kırık (trasig) - kırık dökük (trasig, förstörd)
  • genom att lägga till ett liknande ord som ännu inte finns: eğri (böjd) - eğri büğrü (tvinnad)
  • genom att kombinera två icke-existerande ord: abur cubur (skräpmat), ıvır zıvır (prylar), cicili bicili (överdekorerad)

Reduplikation används även i onomatopoesi, dvs. ljudhärmande ord: çıtır çıtır (används när någon äter knaprig mat), şapır şapır (när någon äter eller kysser ljudligt). Kan även användas för visuella egenskaper hos saker: pırıl pırıl (blank). Även om de ovan nämnda konstruktionerna är mycket populära, är mönstren fixerade (förutom den sista gruppen) och skapandet av nya element är begränsat.

Tematiska ord

Konstiga eller udda traditionella ordspråk och fasta uttryck

Tillbaka till toppen