Turkiska
Türk dili
Türk dili
mer än 70 miljoner
Turkiet, Cypern
Makedonien, Rumänien, Bosnien och Hercegovina, Grekland, Irak, Kosovo
Tyskland, Frankrike, Nederländerna, USA, Österrike, Saudiarabien, Schweiz, Australien, Sverige, Ryssland, Danmark, Storbritannien, Kanada, Belgien, Bulgarien, Italien, Azerbajdzjan ...
En populär turkisk uppfattning är att det finns ett gemensamt turkiskt språk (Türkçe) som består av flera dialekter (lehçe), så som kazak-turkiska (Kazak Türkçesi), uzbek-turkiska (Özbek Türkçesi) och Turkiet-turkiska (Türkiye Türkçesi). Enligt denna uppfattning, som inte delas av de flesta lingvister, är turkiska (i betydelsen det gemensamma turkiska språket) ett av världens mest utbredda språk, med mer än 200 miljoner talare.
det latinska alfabetet introducerades 1928. Tidigare skriftsystem så som runskriften, ujgurisk eller arabisk skrift motsvarar inte det moderna turkiska alfabetet, som består av 21 konsonanter och 8 vokaler. Det finns inga långa vokaler eller diftonger. Målet med Atatürks språkreform var att skapa en närmare förbindelse mellan skrift och tal: Benim adım Mustafa [benim adɯm Mustafa] (‘My name is Mustafa’).
En av turkiskans mest karaktäristiska egenskaper är vokalharmoni, inklusive oppositionerna:
Främre | Bakre | |||
---|---|---|---|---|
Orundad | Rundad | Orundad | Rundad | |
Hög -o | i | ü | ı | u |
Låg -o | e | ö | a | o |
Till exempel yttrandet görüşürüz (vi ses, bokstavligt: vi kommer att se varandra) består av stammen gör- (se) och tre olika suffix, vart och ett med fyra olika versioner: -ış/iş/uş/üş (reciprokativ) -ır/ir/ur/ür (aorist) -ız/iz/uz/üz (1:a person plural). Vokalerna i suffixen ändrar sig avhängigt av stamvokalen. Om samma sekvens av suffix läggs till olika rötter, producerar de olika versioner:
Till skillnad från de flesta europeiska länder, är turkiska ett agglutinerande språk. Detta betyder att grammatiska suffix adderas till en oföränderlig ordstam. Varje suffix har sin egen grammatiska mening. Fler än ett suffix kan adderas till ordet, som i exemplet nedan:
Det finns inget genus i turkiska, så ordet arkadaş (vän) kan användas om både män och kvinnor. Det finns ingen bestämd artikel, men räkneordet bir (en) kan användas som en obestämd artikel. Plural indikeras med suffixet -lar/ler (avhängigt av vokalharmonin), som i evler ([flera] hus) and atlar (hästar). Det finns sex kasus på turkiska: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, lokativ, ablativ. Suffixens vokal avhänger av vokalharmonin:
hus | häst | doktor | skådespelare | |
Nominativ | ev | at | doktor | aktör |
---|---|---|---|---|
Genitiv | evin | atın | doktorun | aktörün |
Dativ | eve | ata | doktora | aktöre |
Ackusativ | evi | atı | doktoru | aktörü |
Lokativ | evde | atta | doktorda | aktörde |
Ablativ | evden | attan | doktordan | aktörden |
Verbformer följer mönstret stam-aspekt/tempus-personligt suffix, till exempel oyna-dı-m (jag spelade). Negation uttrycks genom att lägga till det negativa suffixet -ma/me efter stammen, till exempel oyna-ma-dı-m (jag spelade inte). För frågor, används partikeln mı/mi/mu/mü, till exempel oynadım mı? (spelade jag?). Det finns fem grundläggande tempus i turkiskan: presens, futurum, aorist, preteritum och preteritum inferentialis. Det sista av dessa, även kallat återberättat förflutet, används för att beskriva situationer som talaren bara hört om, och som talaren med andra ord inte själv kunnat konstatera om de inträffat eller ej, till exempel Ali evlenmiş (det sägs att Ali har gift sig).
Singular | Plural | |||||
---|---|---|---|---|---|---|
1:a person | 2:a person | 3:e person | 1:a person | 2:a person | 3:e person | |
Presens | yapıyorum | yapıyorsun | yapıyor | yapıyoruz | yapıyorsunuz | yapıyorlar |
Futurum | yapacağım | yapacaksın | yapacak | yapacağız | yapacaksınız | yapacaklar |
Aorist | yaparım | yaparsın | yapar | yaparız | yaparsınız | yaparlar |
Dåtid, definitiv | yaptım | yaptın | yaptı | yaptık | yaptınız | yaptılar |
Dåtid, förmodad | yapmışım | yapmışsın | yapmış | yapmışız | yapmışsınız | yapmışlar |
Oföränderliga ordstammar utgör grunden för ordförrådet.
Reduplikation är mycket populärt för att intensifiera ett ords innebörd på turkiska. Det finns flera typer:
Reduplikation används även i onomatopoesi, dvs. ljudhärmande ord: çıtır çıtır (används när någon äter knaprig mat), şapır şapır (när någon äter eller kysser ljudligt). Kan även användas för visuella egenskaper hos saker: pırıl pırıl (blank). Även om de ovan nämnda konstruktionerna är mycket populära, är mönstren fixerade (förutom den sista gruppen) och skapandet av nya element är begränsat.