Inledning

Termen "rumänska" används ibland i en mera generell betydelse, som omfattar fyra språk eller dialekter: daco-rumänska, arumänska, megleno-rumänska, and istro-rumänska

Historia

Rumänska härstammar från vulgärlatin, som började talas i Dacia århundradena efter Kristus. Det östromerska rikets historia mellan 200-talet och fram till att proto-rumänskan utvecklades på 900-talet, när området kom under det Bysantinska imperiets inflytande, är okänd.

Rumänskan förblev odokumenterad genom medeltiden, och återfinns i de historiska uppteckningarna först i början av 1500-talet.

Det äldsta bevarade dokumentet är Neacșu's brev (1521), skrivet med kyrilliska bokstäver. Användandet av kyrilliska fortsatte (vid sidan av det latinska alfabetet) fram till 1860, när den Rumänska latinska rättskrivningen officiellt introducerades.

Förhållande till moldaviska

Föreställningen att det moldaviska språket skiljer sig från rumänska har kraftigt främjats i Den Autonoma Moldaviska Sovjetrepubliken (etablerad 1924). Detta inkluderade att använda kyrilliska bokstäver för att skriva språket. 1932 ändrades skriften officiellt till det latinska alfabetet och stavningen var identisk med standard-rumänska. Trenden vände 1938, då kyrilliska bokstäver återigen infördes. Detta fortsatte efter 1940 i Moldaviska Socialistiska Sovjetrepubliken (som inkluderade Bessarabien, annekterat 1940 från Rumänien) fram till 1989, då det latinska alfabetet (återigen identiskt med det rumänska) förklarades officiellt. 1991 ändrades namnet på republiken från {Ljud1} (Moldaviska SSR) till {Ljud2} (Republiken Moldova), vilket är orsaken till namnparet moldaviska/moldoviska på många språk.

Utbrytarrepubliken Transnistrien använder fortfarande det kyrilliska alfabetet och kallar språket "moldaviska".

Grammatik

Rumänskan är det enda romanska språket där bestämda artiklar är enklitiska: dvs., de är substantivändelser (som i skandinaviska språk, bulgariska och makedonska), istället för att vara framförställda, eller proklitiska. De fick sin form, liksom andra romanska språk, från latinets demonstrativa pronomen.

Rumänska substantiv har tre genus, maskulinum, femininum och neutrum. Substantiv i neutrum beter sig som maskulina substantiv i singular och som feminina i plural. Här skiljer sig rumänskan från latinet, där neutrala substantiv var distinkta.

Substantiv som i sin grundform (singular, nominativ, ingen artikel) slutar på en konsonant eller på en vokal/semivokal -u är oftast maskulina eller neutrala; om de slutar på -ă eller -a är de vanligtvis feminina.

Rumänskan har ärvt fem kasus från Latin: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, och vokativ. Morfologiskt sett är substantivens nominativ identisk med ackusativ, och genitiv med dativ. Dessa par skiljer sig dock åt för personliga pronomen. Vokativ finns normalt bara för substantiv som benämner människor eller sådant som i allmänhet tilltalas direkt, och det finns en modern tendens att använda nominativ istället.

Tungvrickare

• Pipotele priponite în panoplia paralelipipedelor pompau pipăind pampoanele laptopurilor.
• Mormolocii momiți mimetic comemoraseră ramificațiile milimetrice în magazin în dendometacinul lucidității memorialisticii înmărmurite numismatic.
• Am o vâjâitoare care vâjâie ca un avion vâjâitor. Vâjâie tare vâjâitoarea, dar mai tare vâjâie avionul vâjâietor.
• Când am zis c-am zis c-om zice, că tu zici c-am zis c-om zice, nici n-am zis c-am zis c-om zice, da tu zici c-am zis c-om zice.
• Știu că știu că știu că-i știucă şi mai știu că știu că muşcă.