Hoppa till innehåll

Grekiska

Ελληνική γλώσσα

Antal modersmålstalare

ca. 13 miljoner

Officiellt språk i

Grekland, inklusive Munkrepubliken på Athos-hlavön (10 miljoner), Cypern (inklusive turktalande) (0,8 miljoner), EU

Minoritetsspråk i

Albanien, Italien, Armenien, Ungern, Rumänien, Turkiet, Ukraina

Talas av dispora

Australien, Bahamas, Bulgarien, Kanada, Tjeckien, Demokratiska republiken Kongo, Djibouti, Egypten, Frankrike, Georgien, Tyskland, Jordanien, Kazakstan, Libyen, Makedonien, Malawi, Moçambique, Paraguay, Polen, Rumänien, Ryssland, Sierra Leone, Sydafrika, Sverige, Tunisien, Förenade Arabemiraten, Storbritannien, USA

Alfabet
24 bokstäver
Kasus
4
Språkkod
el, ell
Språktypologi
Flekterande , pro-drop , fri ordföljd (VSO /SVO )
Språkfamilj
Indo-europeiska, grekiska
Antal dialekter
Ca. 6 (stora dialekter): Kalabriska (syditalienska grekiska dialekter), kappadocianska, pontiska, kretensiska, cypriotiska, tsakoniska: Mindre dialekter inkluderar joniska, nordgrekiska, Cykledianska, manianska och andra

Längsta ord

deoxyribonuklin- (dvs. DNA)

Märkligt ord eller fras

Ordspråk om grekiskan: Tungan saknar ben, ändå krossar den ben.

Historia

Av de levande språken i Europa är grekiskan det som har den längsta obrutna skriftliga traditionen. Huvudstadierna i grekiskans utveckling fram till den moderna språkformen kan sammanfattas som följer:

  • Forngrekiska

  • Urgrekiska, som växte fram och existerade i tidsspannet 2200 - 1600 f.kr.

  • Mykensk civilisation under perioden 1600 - 1100 f.kr. Den linjära B-skriften kommer från denna tid.

  • Den 'mörka tidsåldern' efter den doriska invasionen under perioden 1100 - 700 f.kr.

  • Forngrekiska under perioden 700 - 300 f.kr.

  • Koiné-grekiska (κοινή) under perioden 300 f.kr. – 330 e.kr.

  • Medeltida eller bysantinsk grekiska

  • Bysantinsk (post-hellensk) grekiska under perioden 330 - 1000 e.kr.

  • Medeltida grekiska under perioden 1000 - 1600 e.kr.

  • Modern grekiska

  • Grekiska under den ottomanska perioden 1600 - 1800 e.kr.

  • Modern grekiska i de nutida staterna Grekland och Cypern

Intressant nog så fick den mest utbredda formen av grekiska, dimotiki (δημοτική - dīmotikí) primär officiell status först på 1970-talet. Tidigare var statusen som officiellt språk förbehållen en puristisk språkvariant kallad katharevousa, som skiljde sig mycket från bildat vardagsspråk.

Idag är modern standard-grekiska mindre standardiserad än de flesta andra nationella språken, och det finns många alternativa grammatiska former. Här följer ett några exempel på sådana variationer.

  • κρύβουμε / κρύβομε
    (krývoume / krývome)
    "vi täcker", olika ändelser (olika vokaler)
  • της ασφάλειας / ασφαλείας
    (tīs asfáleias / asfaleías)
    "säkerhet" (genitiv singular), annat uttal
  • αγαπούν / αγαπούνε / αγαπάν / αγαπάνε
    (agapoún / agapoúne / agapán / agapáne)
    "de älskar", alternativa ändelser
  • του μήνα / μηνός
    "månad" (genitiv singular), alternativa ändelser
  • το σωλήνα / τη σωλήνα
    (to sōlī́na / tī sōlī́na)
    "rör" (ackusativ singular), alternativt genus
  • γράφηκα / γράφτηκα / γράφθηκα
    (gráfīka / gráftīka / gráfthīka)
    "Jag skrev in mig", alternerande stammar ("teman")

I denna kortfattade översikt ges endast de mesta använda ändelserna.

Skriftsystem och uttal

  • α
  • β
  • γ
  • δ
  • ε
  • ζ
  • η
  • θ
  • ι
  • κ
  • λ
  • μ
  • ν
  • ξ
  • ο
  • π
  • ρ
  • σς
  • τ
  • υ
  • φ
  • χ
  • ψ
  • ω

Betoningen i modern grekiska kan förekomma på den sista, näst sista, eller som mest, på den tredje sista stavelsen från slutet av ett ord.

Ett komplicerat system av skrivna accenter i forngrekiska har i modern grekiska ersatts med ett enkelt system ett enda övertecken, nämligen akut accent. I ord med mer än en stavelse markeras den betonade stavelsen eller stavelserna. Accenten används även för att särskilja ett fåtal enstaviga homofoner.

Grammatik

Det finns bestämda artiklar för både singular och plural, medan den obestämda artikeln är samma som ordet för "ett" och endast förekommer i singular. Artiklar är utbredda och förekommer med possessiva och demonstrativa pronomen, samt egennamn.

Adjektiv uppvisar kongruens med substantiven de modifierar för kasus, genus och numerus, medan många räkneord saknar böjning.

Komparativa och superlativa former skapas antigen genom att man lägger till ett suffix som innehåller sekvensen –τερ- (-ter-) före ändelsen eller genom att lägga till ordet πιο (pio, 'more') före adjektivet.

Regelbundna (komparativa) superlativ formas genom att lägga till den bestämda artikeln framför komparativformen.

Det finns även en annan superlativ, och ibland kallas den absolut superlativ. Den skapas med hjälp av ett suffix som innehåller sekvensen –τατ- (-tat-). Allt som allt producerar detta fyra grader av komparation.

Positiv
smart
Komparativ
smartare
Komparativ superlativ
(den) smartaste
Absolut superlativ
extremt smart
έξυπνός, -η, -ο εξυπνότερος, -η, -ο ο, η, το εξυπνότερος, -η, -ο εξυπνότατος, -η, -ο
éxypnós, -ī, -o exypnóteros, -ī, -o o, ī, to exypnóteros, -ī, -o exypnótatos, -ī, -o

Verb konjugeras i tre personer och två numerus. Modern grekiska har inte något infinitiv och använder konjugation och finita verb, som i προτιμώ να πάω (protimṓ na páō, 'jag föredrar att gå'. bokstavligt jag föredrar att jag går). I ordböcker listas verben efter formen för första person singular i presens, såsom γράφω (gráfō, 'jag skriver') för skriva.

Modern grekiska har två huvudformer för verb, aktiv och medio-passiv, där den senare formen fungerar som passiv form förutom att den även har reflexiva betydelser.

Modern grekiska har ett tempus för nutid, fyra för dåtid och tre för framtid. Åtskillnaden mellan avslutade och pågående handlingar är viktig i både förflutna och framtida tempus, som i έγραψα (égrapsa, 'jag skrev det (jag skrev färdigt)') and έγραφα (égrafa, 'jag skrev det (men har inte skrivit färdigt)').

Adverb är saknar böjning. Adverb härledda från adjektiv har samma form som plural nominativ neutrum. Precis som med adjektiv, kan komparativa former skapas genom att antigen lägga till en ändelse eller ett separat ord.

Dialekter

Moderna grekiska dialekter började att studeras vid slutet av 1800-talet. I början gjorde forskarna det grundläggande misstaget att anta att moderna grekiska dialekter härstammar direkt från forngrekiska dialekter, vilket visade sig inte vara fallet. Moderna grekiska dialekter uppstod ur Alexander den stores koiné.

Många moderna grekiska dialekter har skapats under tider av symbios mellan grekiskan och andra språk såsom latin, venetianska, italienska, turkiska, albanska och de slaviska språken.

Denna karta visar dialekter som skapades utifrån grekiska och främmande lingvistiska element. De förekommer och talas i nutida Grekland:

Tematiska ord

Konstiga eller udda traditionella ordspråk och fasta uttryck

Tillbaka till toppen