Ett skrivsystem är en organiserad metod för att lagra och överföra språkliga meddelanden. Oftast är skrivandet visuellt (mindre ofta taktilt) med en uppsättning av tecken eller symboler.

Klassificering

Generellt finns det tre huvudsakliga typer av skriftsystem:

  • Alfabeten
  • Stavelseskrift
  • Logografisk skrift

Alfabet använder en standarduppsättning av bokstäver som representerar konsonanter och vokaler i talat språk. Relationen mellan skrivtecken och fonem är nästan aldrig entydig. Vanligtvis kan flera olika bokstäver representera ett fonem och/eller samma bokstav representerar flera fonem. En sekvens av två eller fler bokstäver kan även representera ett enda fonem.

Relationen mellan bokstäver och fonem i alfabetisk skrift. Notera de tysta bokstäverna "s" och "t".

Stavelseskrift består av symboler som representerar stavelser (som anses vara en grundläggande byggsten i orden).

Relationerna mellan karaktär och stavelse i ett stavelsealfabet. Notera representation av en enstaka konsonant [n]. (Namnet på en dvärgplanet 90377 Sedna i Inuktitut)

Logografisk skrift använder tecken som motsvarar ord, morfem eller andra semantiska enheter.

Esperanto = "universum" + språk = (generation/värld/era + gränslinje/domän) + language

Relationen mellan tecken och morfem i logografisk skrift. “世界” är ett låneord från Sanskrit och dess innebörd är dunkel för moderna språkanvändare.

Indelningen är inte helt entydig – det finns skrivsystem som har inslag från andra kategorier, exempelvis på engelska och på många andra språk, står symbolen '&' för ordet (den semantiska enheten) and och inte för en vokal eller en konsonant.

Det finns också vissa typer av skriftsystem som är variationer av andra. Exempelvis är en konsonantskrift (en abjad) ett alfabet där konsonanter skrivs men de flesta vokaler inte. Typiska exempel är de arabiska och hebreiska skriftspråken. I en abugida, har konsonanterna egna tecken, medan vokalerna anges med ändringar eller tillägg till konsonanterna. Typiska exempel är den amhariska skriften i Etiopien eller Devanegari (och besläktade) skriftsystem i Indien.

Skrivsätt

Man skriver vanligtvis genom att utföra urskiljbara märken med specifika former på en tvådimensionell yta. Material som används (och har använts) för att skriva på omfattar papper (det vanligaste tills helt nyligen), sten, lera, sand, djurhud, näver eller till och med, symboliskt, luften (utfört av en rollfigur i Kurt Vonneguts Galapagos) och många andra material.

Markeringarna kan bl.a. göras genom att måla, skära, bränna, skapa fördjupningar och avtryck.

Modern permanent skrift (Latinskt alafabet) på levande mänsklig hud.

Källa: Wikimedia Commons

Ett skriftsystem är ett något abstrakt – bokstäver kan uppträda i olika former (t.ex. latin a och a) och fortfarande anses vara samma bokstav, eller kan visuellt se likadana ut (t.ex. latin c och kyrilliska c) men representera olika ljud.

En del icke-visuella representationer av bokstäver betraktas inte som separata skriftsystem - mest känt är punktskrift, ett taktilt skriftsystem som består av upphöjningar avsedda att avläsas genom beröring (används av synskadade); internationella maritima signalflaggor, där bokstäverna representeras av olika flaggor; morse-kod, där bokstäverna representeras av prickar och streck, antingen av toner, blinkningar eller pip; eller kodsystem för datorer, där tecknen representeras på ett rent abstrakt sätt som en sekvens av nollor och ettor.

Skrivriktning

Den vanliga skrivriktningen är vänster till höger, sedan uppifrån och ned, med texten arrangerade i rader. Ibland kan texten skrivas vertikalt (för det mesta på grund av begränsat utrymme, t.ex. gatuskyltar och banderoller) och då är riktningen uppifrån och ned, och sedan vänster till höger.

Noterbara undantag är de arabiska och hebreiska skrivsystemen som skrivs från höger till vänster, uppifrån och ned.

Läsriktning, modern arabisk skrift.

Kinesiska och japanska kan skrivas från vänster till höger, uppifrån och ned, men det traditionella sättet att skriva är vertikalt, uppifrån och ned, sedan höger till vänster (i kolumner). Båda språken skrivs ofta på detta sätt.

Den traditionella mongolska skriften (som fortfarande används i inre Mongoliet i Kina) skrivs vertikalt, uppifrån och ned och vänster till höger.

Skriftsystem i Europa

En stor majoritet av de stora språken i Europa använder det latinska alfabetet. De flesta av dem lägger till diakritiska tecken eller fler bokstäver (t.ex. isländskans ð, þ). Bulgariska, serbiska, makedonska, vitryska, ukrainska och ryska använder det kyrilliska alfabetet, vart och ett med små variationer av vissa bokstäver. Serbiska skrivs också ofta med det latinska alfabetet. Romani (fast det sällan skrivs) använder det kyrilliska alfabetet i länder där det primära språket använder detta alfabet.

Grekiska är för närvarande det enda språk som skrivs med det grekiska alfabetet. På gränsen mellan Europa och Asien, finner man georgiska och armeniska som bägge skrivs med sina egna alfabeten.